Ett testamente ska vara ett uttryck för den personens sista och yttersta vilja. Utgångspunkten är därför att ett testamente alltid ska läsas och ses i ljuset av personen som upprättat testamentet och dennes yttersta vilja. Trots att alla formella krav och regler tagits hänsyn till i samband med upprättandet av testamentet kan det hända att vissa meningar eller lydelser i testamentet inte blev så tydliga som det var tänkt. Ibland är det svårt att i skrift helt förmedla hur du tyckt och tänkt vid just det tillfället. Här får du reda på hur ett testamente ska tolkas och vad det kan vara bra att tänka på för att undvika att hamna i en sådan situation.
Otydligheter eller olika tolkningar i ett testamente kan leda till många oönskade situationer, bråk och besvär. Det hjälper inte att det i de flesta fall uppdagas först efter att den som upprättat testamentet avlidit och inte kan förtydliga eller uppdatera testamentet längre. Utgångspunkten är alltså att ett testamente ska läsas i ljuset av den avlidnes sista och yttersta vilja och ses som ett uttryck för detta.
Högsta domstolen har sagt (NJA 1991 s. 152) att en tolkning i enlighet med den som upprättat testamentets yttersta vilja till och med kan gå längre än den faktiska ordalydelsen i testamentet, så länge det framgår att det var så den avlidne ville att det skulle bli. Högsta domstolen är dock noga med att understryka att det måste finnas någon slags anknytning till vad som faktiskt är skrivet i testamentet och tolkningen kan alltså inte gå helt utanför vad som står i testamentet, även om samtliga inblandade, och domstolen, är övertygade om att det var vad den avlidne faktiskt ville.
I ett fall (NJA 2001 s.865) avseende tolkning av testamente rörande bestämmande av arvsskatt ansåg Högsta domstolen att det var lämpligt att dra ledning av de efterlevandes uppfattning om vad den avlidnes yttersta vilja var. I det fallet hade dessa uppfattningar framkommit i ett tidigare skatteärende. Särskild vikt menade Högsta domstolen att man skulle ge en efterlevande make och dennes uppfattning rörande ett inbördes testamente.
Vad innebär detta i praktiken
I praktiken innebär detta om det uppstår en tvist rörande tolkningen av ett testamente att en domstol så långt som möjligt ska försöka ta reda på vad den avlidnes yttersta och sista vilja var, så länge som detta har något koppling till vad som faktiskt står, ordalydelsen, i testamentet.
Om du har rätt till ett arv enligt ett testamente och det visar sig att du och de andra som ska ärva inte kan komma överens om hur en mening ska tolkas i testamentet kommer ni alltså få presentera era respektive ståndpunkter i domstol och lägga fram den bevisning ni har för att det är på det sätt som ni påstår. Domstolen kommer därefter så långt som möjligt försöka utreda vad den avlidne egentligen ville och tolka testamentet i enlighet med detta.
Tänk på det här för att undvika problem med tolkning
Ett tips om det är du som ska upprätta ditt eget testamente och du vill undvika att de som ska ärva dig hamnar i en sådan här situation, be någon eller flera personer att läsa igenom testamentet och berätta för dig hur de förstår och tolkar det. På så sätt kan ni upptäcka om någon mening eller formulering innehåller oklarheter, syftningsfel eller är svåra att förstå. Du kan då göra ett tillägg till testamentet eller ersätta det med ett helt nytt där dessa oklarheter åtgärdats. Läs mer om hur du gör ett tillägg till eller ändring av ett testamente här.